abdūcere (Konjugation) (Latein)
- zurück zu abducere
| Infinitive |
|
Infinitiv Präsens |
Infinitiv Perfekt |
Infinitiv Futur |
| Aktiv |
abdūcere |
abdūxisse |
abductūrum, -am, -um esse |
| Passiv |
abdūcī |
abductum, -am, -um esse |
abductum īrī |
| Partizipien |
|
Präsens Aktiv |
Perfekt Passiv |
Futur Aktiv |
| abdūcēns |
abductus, -a, -um |
abductūrus, -a, -um |
| Gerundium, Gerundivum, Supina |
| Gerundium |
Gerundivum |
Supinum I |
Supinum II |
| abdūcendī |
abdūcendus, -a, -um |
abductum |
abductū |
|
Imperativ
| Person |
Präsens |
Futur |
| Aktiv |
Passiv |
Aktiv |
Passiv |
| Sg. 2. Pers. |
abdūc! |
abdūcere! |
abdūcitō! |
abdūcitor! |
| Sg. 3. Pers. |
|
|
abdūcitō! |
abdūcitor! |
| Pl. 2. Pers. |
abdūcite! |
abdūciminī! |
abdūcitōte! |
|
| Pl. 3. Pers. |
|
|
abdūcuntō! |
abdūcuntor! |
|
Indikativ und Konjunktiv
| Präsens |
|
Aktiv |
Passiv |
| Person |
Indikativ |
Konjunktiv |
Indikativ |
Konjunktiv |
| Sg. 1. Pers. |
abdūcō |
abdūcam |
abdūcor |
abdūcar |
| Sg. 2. Pers. |
abdūcis |
abdūcās |
abdūceris |
abdūcāris |
| Sg. 3. Pers. |
abdūcit |
abdūcat |
abdūcitur |
abdūcātur |
| Pl. 1. Pers. |
abdūcimus |
abdūcāmus |
abdūcimur |
abdūcāmur |
| Pl. 2. Pers. |
abdūcitis |
abdūcātis |
abdūciminī |
abdūcāmini |
| Pl. 3. Pers. |
abdūcunt |
abdūcant |
abdūcuntur |
abdūcantur |
| Text |
| Imperfekt |
|
Aktiv |
Passiv |
| Person |
Indikativ |
Konjunktiv |
Indikativ |
Konjunktiv |
| Sg. 1. Pers. |
abdūcēbam |
abdūcerem |
abdūcēbar |
abdūcerer |
| Sg. 2. Pers. |
abdūcēbās |
abdūcerēs |
abdūcēbāris |
abdūcerēris |
| Sg. 3. Pers. |
abdūcēbat |
abdūceret |
abdūcēbātur |
abdūcerētur |
| Pl. 1. Pers. |
abdūcēbāmus |
abdūcerēmus |
abdūcēbāmur |
abdūcerēmur |
| Pl. 2. Pers. |
abdūcēbātis |
abdūcerētis |
abdūcēbāminī |
abdūcerēminī |
| Pl. 3. Pers. |
abdūcēbant |
abdūcerent |
abdūcēbantur |
abdūcerentur |
| Text |
| Futur I |
|
Aktiv |
Passiv |
| Person |
Indikativ |
Konjunktiv |
Indikativ |
Konjunktiv |
| Sg. 1. Pers. |
abdūcam |
|
abdūcar |
|
| Sg. 2. Pers. |
abdūcēs |
abdūcēris |
| Sg. 3. Pers. |
abdūcet |
abdūcētur |
| Pl. 1. Pers. |
abdūcēmus |
abdūcēmur |
| Pl. 2. Pers. |
abdūcētis |
abdūcēminī |
| Pl. 3. Pers. |
abdūcent |
abdūcentur |
| Text |
| Perfekt |
|
Aktiv |
Passiv |
| Person |
Indikativ |
Konjunktiv |
Indikativ |
Konjunktiv |
| Sg. 1. Pers. |
abdūxī |
abdūxerim |
abductus, -a, -um sum |
abductus, -a, -um sim |
| Sg. 2. Pers. |
abdūxistī |
abdūxeris |
abductus, -a, -um es |
abductus, -a, -um sīs |
| Sg. 3. Pers. |
abdūxit |
abdūxerit |
abductus, -a, -um est |
abductus, -a, -um sit |
| Pl. 1. Pers. |
abdūximus |
abdūxerimus |
abductī, -ae, -a sumus |
abductī, -ae, -a sīmus |
| Pl. 2. Pers. |
abdūxistis |
abdūxeritis |
abductī, -ae, -a estis |
abductī, -ae, -a sītis |
| Pl. 3. Pers. |
abdūxērunt |
abdūxerint |
abductī, -ae, -a sunt |
abductī, -ae, -a sint |
| Text |
| Plusquamperfekt |
|
Aktiv |
Passiv |
| Person |
Indikativ |
Konjunktiv |
Indikativ |
Konjunktiv |
| Sg. 1. Pers. |
abdūxeram |
abdūxissem |
abductus, -a, -um eram |
abductus, -a, -um essem |
| Sg. 2. Pers. |
abdūxerās |
abdūxissēs |
abductus, -a, -um erās |
abductus, -a, -um essēs |
| Sg. 3. Pers. |
abdūxerat |
abdūxisset |
abductus, -a, -um erat |
abductus, -a, -um esset |
| Pl. 1. Pers. |
abdūxerāmus |
abdūxissēmus |
abductī, -ae, -a erāmus |
abductī, -ae, -a essēmus |
| Pl. 2. Pers. |
abdūxerātis |
abdūxissētis |
abductī, -ae, -a erātis |
abductī, -ae, -a essētis |
| Pl. 3. Pers. |
abdūxerant |
abdūxissent |
abductī, -ae, -a erant |
abductī, -ae, -a essent |
| Text |
| Futur II |
|
Aktiv |
Passiv |
| Person |
Indikativ |
Konjunktiv |
Indikativ |
Konjunktiv |
| Sg. 1. Pers. |
abdūxerō |
|
abductus, -a, -um erō |
|
| Sg. 2. Pers. |
abdūxeris |
abductus, -a, -um eris |
| Sg. 3. Pers. |
abdūxerit |
abductus, -a, -um erit |
| Pl. 1. Pers. |
abdūxerimus |
abductī, -ae, -a erimus |
| Pl. 2. Pers. |
abdūxeritis |
abductī, -ae, -a eritis |
| Pl. 3. Pers. |
abdūxerint |
abductī, -ae, -a erunt |