adficere (Konjugation) (Latein)
- zurück zu adficere
| Infinitive |
|
Infinitiv Präsens |
Infinitiv Perfekt |
Infinitiv Futur |
| Aktiv |
adficere |
adfēcisse |
adfectūrum, -am, -um esse |
| Passiv |
adficī |
adfectum, -am, -um esse |
adfectum īrī |
| Partizipien |
|
Präsens Aktiv |
Perfekt Passiv |
Futur Aktiv |
| adficiēns |
adfectus, -a, -um |
adfectūrus, -a, -um |
| Gerundium, Gerundivum, Supina |
| Gerundium |
Gerundivum |
Supinum I |
Supinum II |
| adficiendī |
adficiendus, -a, -um |
adfectum |
adfectū |
|
Imperativ
| Person |
Präsens |
Futur |
| Aktiv |
Passiv |
Aktiv |
Passiv |
| Sg. 2. Pers. |
adfice! |
adficere! |
adficitō! |
adficitor! |
| Sg. 3. Pers. |
|
|
adficitō! |
adficitor! |
| Pl. 2. Pers. |
adficite! |
adficiminī! |
adficitōte! |
|
| Pl. 3. Pers. |
|
|
adficiuntō! |
adficiuntor! |
|
Indikativ und Konjunktiv
| Präsens |
|
Aktiv |
Passiv |
| Person |
Indikativ |
Konjunktiv |
Indikativ |
Konjunktiv |
| Sg. 1. Pers. |
adficiō |
adficiam |
adficior |
adficiar |
| Sg. 2. Pers. |
adficis |
adficiās |
adficeris |
adficiāris |
| Sg. 3. Pers. |
adficit |
adficiat |
adficitur |
adficiātur |
| Pl. 1. Pers. |
adficimus |
adficiāmus |
adficimur |
adficiāmur |
| Pl. 2. Pers. |
adficitis |
adficiātis |
adficiminī |
adficiāminī |
| Pl. 3. Pers. |
adficiunt |
adficiant |
adficiuntur |
adficiantur |
| Text |
| Imperfekt |
|
Aktiv |
Passiv |
| Person |
Indikativ |
Konjunktiv |
Indikativ |
Konjunktiv |
| Sg. 1. Pers. |
adficiēbam |
adficerem |
adficiēbar |
adficerer |
| Sg. 2. Pers. |
adficiēbās |
adficerēs |
adficiēbāris |
adficerēris |
| Sg. 3. Pers. |
adficiēbat |
adficeret |
adficiēbātur |
adficerētur |
| Pl. 1. Pers. |
adficiēbāmus |
adficerēmus |
adficiēbāmur |
adficerēmur |
| Pl. 2. Pers. |
adficiēbātis |
adficerētis |
adficiēbāminī |
adficerēminī |
| Pl. 3. Pers. |
adficiēbant |
adficerent |
adficiēbantur |
adficerentur |
| Text |
| Futur I |
|
Aktiv |
Passiv |
| Person |
Indikativ |
Konjunktiv |
Indikativ |
Konjunktiv |
| Sg. 1. Pers. |
adficiam |
|
adficiar |
|
| Sg. 2. Pers. |
adficiēs |
adficiēris |
| Sg. 3. Pers. |
adficiet |
adficiētur |
| Pl. 1. Pers. |
adficiēmus |
adficiēmur |
| Pl. 2. Pers. |
adficiētis |
adficiēminī |
| Pl. 3. Pers. |
adficient |
adficientur |
| Text |
| Perfekt |
|
Aktiv |
Passiv |
| Person |
Indikativ |
Konjunktiv |
Indikativ |
Konjunktiv |
| Sg. 1. Pers. |
adfēcī |
adfēcerim |
adfectus, -a, -um sum |
adfectus, -a, -um sim |
| Sg. 2. Pers. |
adfēcistī |
adfēceris |
adfectus, -a, -um es |
adfectus, -a, -um sīs |
| Sg. 3. Pers. |
adfēcit |
adfēcerit |
adfectus, -a, -um est |
adfectus, -a, -um sit |
| Pl. 1. Pers. |
adfēcimus |
adfēcerimus |
adfectī, -ae, -a sumus |
adfectī, -ae, -a sīmus |
| Pl. 2. Pers. |
adfēcistis |
adfēceritis |
adfectī, -ae, -a estis |
adfectī, -ae, -a sītis |
| Pl. 3. Pers. |
adfēcērunt |
adfēcerint |
adfectī, -ae, -a sunt |
adfectī, -ae, -a sint |
| Text |
| Plusquamperfekt |
|
Aktiv |
Passiv |
| Person |
Indikativ |
Konjunktiv |
Indikativ |
Konjunktiv |
| Sg. 1. Pers. |
adfēceram |
adfēcissem |
adfectus, -a, -um eram |
adfectus, -a, -um essem |
| Sg. 2. Pers. |
adfēcerās |
adfēcissēs |
adfectus, -a, -um erās |
adfectus, -a, -um essēs |
| Sg. 3. Pers. |
adfēcerat |
adfēcisset |
adfectus, -a, -um erat |
adfectus, -a, -um esset |
| Pl. 1. Pers. |
adfēcerāmus |
adfēcissēmus |
adfectī, -ae, -a erāmus |
adfectī, -ae, -a essēmus |
| Pl. 2. Pers. |
adfēcerātis |
adfēcissētis |
adfectī, -ae, -a erātis |
adfectī, -ae, -a essētis |
| Pl. 3. Pers. |
adfēcerant |
adfēcissent |
adfectī, -ae, -a erant |
adfectī, -ae, -a essent |
| Text |
| Futur II |
|
Aktiv |
Passiv |
| Person |
Indikativ |
Konjunktiv |
Indikativ |
Konjunktiv |
| Sg. 1. Pers. |
adfēcerō |
|
adfectus, -a, -um erō |
|
| Sg. 2. Pers. |
adfēceris |
adfectus, -a, -um eris |
| Sg. 3. Pers. |
adfēcerit |
adfectus, -a, -um erit |
| Pl. 1. Pers. |
adfēcerimus |
adfectī, -ae, -a erimus |
| Pl. 2. Pers. |
adfēceritis |
adfectī, -ae, -a eritis |
| Pl. 3. Pers. |
adfēcerint |
adfectī, -ae, -a erunt |