allocare (Konjugation) (Latein)
- zurück zu allocare
| Infinitive |
|
Infinitiv Präsens |
Infinitiv Perfekt |
Infinitiv Futur |
| Aktiv |
allocāre |
allocāvisse |
allocātūrum, -am, -um esse |
| Passiv |
allocārī |
allocātum, -am, -um esse |
allocātum īrī |
| Partizipien |
|
Präsens Aktiv |
Perfekt Passiv |
Futur Aktiv |
| allocāns |
allocātus, -a, -um |
allocātūrus, -a, -um |
| Gerundium, Gerundivum, Supina |
| Gerundium |
Gerundivum |
Supinum I |
Supinum II |
| allocandī |
allocandus, -a, -um |
allocātum |
allocātū |
|
Imperativ
| Person |
Präsens |
Futur |
| Aktiv |
Passiv |
Aktiv |
Passiv |
| Sg. 2. Pers. |
allocā! |
allocāre! |
allocātō! |
allocātor! |
| Sg. 3. Pers. |
|
|
allocātō! |
allocātor! |
| Pl. 2. Pers. |
allocāte! |
allocāminī! |
allocātōte! |
|
| Pl. 3. Pers. |
|
|
allocantō! |
allocantor! |
|
Indikativ und Konjunktiv
| Präsens |
|
Aktiv |
Passiv |
| Person |
Indikativ |
Konjunktiv |
Indikativ |
Konjunktiv |
| Sg. 1. Pers. |
allocō |
allocem |
allocor |
allocer |
| Sg. 2. Pers. |
allocās |
allocēs |
allocāris |
allocēris |
| Sg. 3. Pers. |
allocat |
allocet |
allocātur |
allocētur |
| Pl. 1. Pers. |
allocāmus |
allocēmus |
allocāmur |
allocēmur |
| Pl. 2. Pers. |
allocātis |
allocētis |
allocāminī |
allocēminī |
| Pl. 3. Pers. |
allocant |
allocent |
allocantur |
allocentur |
| Text |
| Imperfekt |
|
Aktiv |
Passiv |
| Person |
Indikativ |
Konjunktiv |
Indikativ |
Konjunktiv |
| Sg. 1. Pers. |
allocābam |
allocārem |
allocābar |
allocārer |
| Sg. 2. Pers. |
allocābās |
allocārēs |
allocābāris |
allocārēris |
| Sg. 3. Pers. |
allocābat |
allocāret |
allocābātur |
allocārētur |
| Pl. 1. Pers. |
allocābāmus |
allocārēmus |
allocābāmur |
allocārēmur |
| Pl. 2. Pers. |
allocābātis |
allocārētis |
allocābāminī |
allocārēminī |
| Pl. 3. Pers. |
allocābant |
allocārent |
allocābantur |
allocārentur |
| Text |
| Futur I |
|
Aktiv |
Passiv |
| Person |
Indikativ |
Konjunktiv |
Indikativ |
Konjunktiv |
| Sg. 1. Pers. |
allocābō |
|
allocābor |
|
| Sg. 2. Pers. |
allocābis |
allocāberis |
| Sg. 3. Pers. |
allocābit |
allocābitur |
| Pl. 1. Pers. |
allocābimus |
allocābimur |
| Pl. 2. Pers. |
allocābitis |
allocābiminī |
| Pl. 3. Pers. |
allocābunt |
allocābuntur |
| Text |
| Perfekt |
|
Aktiv |
Passiv |
| Person |
Indikativ |
Konjunktiv |
Indikativ |
Konjunktiv |
| Sg. 1. Pers. |
allocāvī |
allocāverim |
allocātus, -a, -um sum |
allocātus, -a, -um sim |
| Sg. 2. Pers. |
allocāvistī |
allocāveris |
allocātus, -a, -um es |
allocātus, -a, -um sīs |
| Sg. 3. Pers. |
allocāvit |
allocāverit |
allocātus, -a, -um est |
allocātus, -a, -um sit |
| Pl. 1. Pers. |
allocāvimus |
allocāverimus |
allocātī, -ae, -a sumus |
allocātī, -ae, -a sīmus |
| Pl. 2. Pers. |
allocāvistis |
allocāveritis |
allocātī, -ae, -a estis |
allocātī, -ae, -a sītis |
| Pl. 3. Pers. |
allocāvērunt |
allocāverint |
allocātī, -ae, -a sunt |
allocātī, -ae, -a sint |
| Text |
| Plusquamperfekt |
|
Aktiv |
Passiv |
| Person |
Indikativ |
Konjunktiv |
Indikativ |
Konjunktiv |
| Sg. 1. Pers. |
allocāveram |
allocāvissem |
allocātus, -a, -um eram |
allocātus, -a, -um essem |
| Sg. 2. Pers. |
allocāverās |
allocāvissēs |
allocātus, -a, -um erās |
allocātus, -a, -um essēs |
| Sg. 3. Pers. |
allocāverat |
allocāvisset |
allocātus, -a, -um erat |
allocātus, -a, -um esset |
| Pl. 1. Pers. |
allocāverāmus |
allocāvissēmus |
allocātī, -ae, -a erāmus |
allocātī, -ae, -a essēmus |
| Pl. 2. Pers. |
allocāverātis |
allocāvissētis |
allocātī, -ae, -a erātis |
allocātī, -ae, -a essētis |
| Pl. 3. Pers. |
allocāverant |
allocāvissent |
allocātī, -ae, -a erant |
allocātī, -ae, -a essent |
| Text |
| Futur II |
|
Aktiv |
Passiv |
| Person |
Indikativ |
Konjunktiv |
Indikativ |
Konjunktiv |
| Sg. 1. Pers. |
allocāverō |
|
allocātus, -a, -um erō |
|
| Sg. 2. Pers. |
allocāveris |
allocātus, -a, -um eris |
| Sg. 3. Pers. |
allocāverit |
allocātus, -a, -um erit |
| Pl. 1. Pers. |
allocāverimus |
allocātī, -ae, -a erimus |
| Pl. 2. Pers. |
allocāveritis |
allocātī, -ae, -a eritis |
| Pl. 3. Pers. |
allocāverint |
allocātī, -ae, -a erunt |