arcere (Konjugation) (Latein)
- zurück zu arcere
| Infinitive |
|
Infinitiv Präsens |
Infinitiv Perfekt |
Infinitiv Futur |
| Aktiv |
arcēre |
arcuisse |
— |
| Passiv |
arcērī |
— |
— |
| Partizipien |
|
Präsens Aktiv |
Perfekt Passiv |
Futur Aktiv |
| arcēns |
— |
— |
| Gerundium, Gerundivum, Supina |
| Gerundium |
Gerundivum |
Supinum I |
Supinum II |
| arcendī |
arcendus, -a, -um |
— |
— |
|
Imperativ
| Person |
Präsens |
Futur |
| Aktiv |
Passiv |
Aktiv |
Passiv |
| Sg. 2. Pers. |
arcē! |
arcēre! |
arcētō! |
arcētor! |
| Sg. 3. Pers. |
|
|
arcētō! |
arcētor! |
| Pl. 2. Pers. |
arcēte! |
arcēminī! |
arcētōte! |
|
| Pl. 3. Pers. |
|
|
arcentō! |
arcentor! |
|
Indikativ und Konjunktiv
| Präsens |
|
Aktiv |
Passiv |
| Person |
Indikativ |
Konjunktiv |
Indikativ |
Konjunktiv |
| Sg. 1. Pers. |
arceō |
arceam |
arceor |
arcear |
| Sg. 2. Pers. |
arcēs |
arceās |
arcēris |
arceāris |
| Sg. 3. Pers. |
arcet |
arceat |
arcētur |
arceātur |
| Pl. 1. Pers. |
arcēmus |
arceāmus |
arcēmur |
arceāmur |
| Pl. 2. Pers. |
arcētis |
arceātis |
arcēmini |
arceāminī |
| Pl. 3. Pers. |
arcent |
arceant |
arcentur |
arceantur |
| Text |
| Imperfekt |
|
Aktiv |
Passiv |
| Person |
Indikativ |
Konjunktiv |
Indikativ |
Konjunktiv |
| Sg. 1. Pers. |
arcēbam |
arcērem |
arcēbar |
arcērer |
| Sg. 2. Pers. |
arcēbās |
arcērēs |
arcēbāris |
arcērēris |
| Sg. 3. Pers. |
arcēbat |
arcēret |
arcēbātur |
arcērētur |
| Pl. 1. Pers. |
arcēbāmus |
arcērēmus |
arcēbāmur |
arcērēmur |
| Pl. 2. Pers. |
arcēbātis |
arcērētis |
arcēbāminī |
arcērēminī |
| Pl. 3. Pers. |
arcēbant |
arcērent |
arcēbantur |
arcērentur |
| Text |
| Futur I |
|
Aktiv |
Passiv |
| Person |
Indikativ |
Konjunktiv |
Indikativ |
Konjunktiv |
| Sg. 1. Pers. |
arcēbō |
|
arcēbor |
|
| Sg. 2. Pers. |
arcēbis |
arcēberis |
| Sg. 3. Pers. |
arcēbit |
arcēbitur |
| Pl. 1. Pers. |
arcēbimus |
arcēbimur |
| Pl. 2. Pers. |
arcēbitis |
arcēbiminī |
| Pl. 3. Pers. |
arcēbunt |
arcēbuntur |
| Text |
| Perfekt |
|
Aktiv |
Passiv |
| Person |
Indikativ |
Konjunktiv |
Indikativ |
Konjunktiv |
| Sg. 1. Pers. |
arcuī |
arcuerim |
— |
— |
| Sg. 2. Pers. |
arcuistī |
arcueris |
— |
— |
| Sg. 3. Pers. |
arcuit |
arcuerit |
— |
— |
| Pl. 1. Pers. |
arcuimus |
arcuerimus |
— |
— |
| Pl. 2. Pers. |
arcuistis |
arcueritis |
— |
— |
| Pl. 3. Pers. |
arcuērunt |
arcuerint |
— |
— |
| Text |
| Plusquamperfekt |
|
Aktiv |
Passiv |
| Person |
Indikativ |
Konjunktiv |
Indikativ |
Konjunktiv |
| Sg. 1. Pers. |
arcueram |
arcuissem |
— |
— |
| Sg. 2. Pers. |
arcuerās |
arcuissēs |
— |
— |
| Sg. 3. Pers. |
arcuerat |
arcuisset |
— |
— |
| Pl. 1. Pers. |
arcuerāmus |
arcuissēmus |
— |
— |
| Pl. 2. Pers. |
arcuerātis |
arcuissētis |
— |
— |
| Pl. 3. Pers. |
arcuerant |
arcuissent |
— |
— |
| Text |
| Futur II |
|
Aktiv |
Passiv |
| Person |
Indikativ |
Konjunktiv |
Indikativ |
Konjunktiv |
| Sg. 1. Pers. |
arcuerō |
|
— |
|
| Sg. 2. Pers. |
arcueris |
— |
| Sg. 3. Pers. |
arcuerit |
— |
| Pl. 1. Pers. |
arcuerimus |
— |
| Pl. 2. Pers. |
arcueritis |
— |
| Pl. 3. Pers. |
arcuerint |
— |