ascendere (Konjugation) (Latein)
- zurück zu ascendere
| Infinitive |
|
Infinitiv Präsens |
Infinitiv Perfekt |
Infinitiv Futur |
| Aktiv |
ascendere |
ascendisse |
ascēnsūrum, -am, -um esse |
| Passiv |
ascendī |
ascēnsum, -am, -um esse |
ascēnsum īrī |
| Partizipien |
|
Präsens Aktiv |
Perfekt Passiv |
Futur Aktiv |
| ascendēns |
ascēnsus, -a, -um |
ascēnsūrus, -a, -um |
| Gerundium, Gerundivum, Supina |
| Gerundium |
Gerundivum |
Supinum I |
Supinum II |
| ascendendī |
ascendendus, -a, -um |
ascēnsum |
ascēnsū |
|
Imperativ
| Person |
Präsens |
Futur |
| Aktiv |
Passiv |
Aktiv |
Passiv |
| Sg. 2. Pers. |
ascende! |
ascendere! |
ascenditō! |
ascenditor! |
| Sg. 3. Pers. |
|
|
ascenditō! |
ascenditor! |
| Pl. 2. Pers. |
ascendite! |
ascendiminī! |
ascenditōte! |
|
| Pl. 3. Pers. |
|
|
ascenduntō! |
ascenduntor! |
|
Indikativ und Konjunktiv
| Präsens |
|
Aktiv |
Passiv |
| Person |
Indikativ |
Konjunktiv |
Indikativ |
Konjunktiv |
| Sg. 1. Pers. |
ascendō |
ascendam |
ascendor |
ascendar |
| Sg. 2. Pers. |
ascendis |
ascendās |
ascenderis |
ascendāris |
| Sg. 3. Pers. |
ascendit |
ascendat |
ascenditur |
ascendātur |
| Pl. 1. Pers. |
ascendimus |
ascendāmus |
ascendimur |
ascendāmur |
| Pl. 2. Pers. |
ascenditis |
ascendātis |
ascendiminī |
ascendāmini |
| Pl. 3. Pers. |
ascendunt |
ascendant |
ascenduntur |
ascendantur |
| Text |
| Imperfekt |
|
Aktiv |
Passiv |
| Person |
Indikativ |
Konjunktiv |
Indikativ |
Konjunktiv |
| Sg. 1. Pers. |
ascendēbam |
ascenderem |
ascendēbar |
ascenderer |
| Sg. 2. Pers. |
ascendēbās |
ascenderēs |
ascendēbāris |
ascenderēris |
| Sg. 3. Pers. |
ascendēbat |
ascenderet |
ascendēbātur |
ascenderētur |
| Pl. 1. Pers. |
ascendēbāmus |
ascenderēmus |
ascendēbāmur |
ascenderēmur |
| Pl. 2. Pers. |
ascendēbātis |
ascenderētis |
ascendēbāminī |
ascenderēminī |
| Pl. 3. Pers. |
ascendēbant |
ascenderent |
ascendēbantur |
ascenderentur |
| Text |
| Futur I |
|
Aktiv |
Passiv |
| Person |
Indikativ |
Konjunktiv |
Indikativ |
Konjunktiv |
| Sg. 1. Pers. |
ascendam |
|
ascendar |
|
| Sg. 2. Pers. |
ascendēs |
ascendēris |
| Sg. 3. Pers. |
ascendet |
ascendētur |
| Pl. 1. Pers. |
ascendēmus |
ascendēmur |
| Pl. 2. Pers. |
ascendētis |
ascendēminī |
| Pl. 3. Pers. |
ascendent |
ascendentur |
| Text |
| Perfekt |
|
Aktiv |
Passiv |
| Person |
Indikativ |
Konjunktiv |
Indikativ |
Konjunktiv |
| Sg. 1. Pers. |
ascendī |
ascenderim |
ascēnsus, -a, -um sum |
ascēnsus, -a, -um sim |
| Sg. 2. Pers. |
ascendistī |
ascenderis |
ascēnsus, -a, -um es |
ascēnsus, -a, -um sīs |
| Sg. 3. Pers. |
ascendit |
ascenderit |
ascēnsus, -a, -um est |
ascēnsus, -a, -um sit |
| Pl. 1. Pers. |
ascendimus |
ascenderimus |
ascēnsī, -ae, -a sumus |
ascēnsī, -ae, -a sīmus |
| Pl. 2. Pers. |
ascendistis |
ascenderitis |
ascēnsī, -ae, -a estis |
ascēnsī, -ae, -a sītis |
| Pl. 3. Pers. |
ascendērunt |
ascenderint |
ascēnsī, -ae, -a sunt |
ascēnsī, -ae, -a sint |
| Text |
| Plusquamperfekt |
|
Aktiv |
Passiv |
| Person |
Indikativ |
Konjunktiv |
Indikativ |
Konjunktiv |
| Sg. 1. Pers. |
ascenderam |
ascendissem |
ascēnsus, -a, -um eram |
ascēnsus, -a, -um essem |
| Sg. 2. Pers. |
ascenderās |
ascendissēs |
ascēnsus, -a, -um erās |
ascēnsus, -a, -um essēs |
| Sg. 3. Pers. |
ascenderat |
ascendisset |
ascēnsus, -a, -um erat |
ascēnsus, -a, -um esset |
| Pl. 1. Pers. |
ascenderāmus |
ascendissēmus |
ascēnsī, -ae, -a erāmus |
ascēnsī, -ae, -a essēmus |
| Pl. 2. Pers. |
ascenderātis |
ascendissētis |
ascēnsī, -ae, -a erātis |
ascēnsī, -ae, -a essētis |
| Pl. 3. Pers. |
ascenderant |
ascendissent |
ascēnsī, -ae, -a erant |
ascēnsī, -ae, -a essent |
| Text |
| Futur II |
|
Aktiv |
Passiv |
| Person |
Indikativ |
Konjunktiv |
Indikativ |
Konjunktiv |
| Sg. 1. Pers. |
ascenderō |
|
ascēnsus, -a, -um erō |
|
| Sg. 2. Pers. |
ascenderis |
ascēnsus, -a, -um eris |
| Sg. 3. Pers. |
ascenderit |
ascēnsus, -a, -um erit |
| Pl. 1. Pers. |
ascenderimus |
ascēnsī, -ae, -a erimus |
| Pl. 2. Pers. |
ascenderitis |
ascēnsī, -ae, -a eritis |
| Pl. 3. Pers. |
ascenderint |
ascēnsī, -ae, -a erunt |