aspicere (Konjugation) (Latein)
- zurück zu aspicere
| Infinitive |
|
Infinitiv Präsens |
Infinitiv Perfekt |
Infinitiv Futur |
| Aktiv |
aspicere |
aspexisse |
aspectūrum, -am, -um esse |
| Passiv |
aspicī |
aspectum, -am, -um esse |
aspectum īrī |
| Partizipien |
|
Präsens Aktiv |
Perfekt Passiv |
Futur Aktiv |
| aspiciēns |
aspectus, -a, -um |
aspectūrus, -a, -um |
| Gerundium, Gerundivum, Supina |
| Gerundium |
Gerundivum |
Supinum I |
Supinum II |
| aspiciendī |
aspiciendus, -a, -um |
aspectum |
aspectū |
|
Imperativ
| Person |
Präsens |
Futur |
| Aktiv |
Passiv |
Aktiv |
Passiv |
| Sg. 2. Pers. |
aspice! |
aspicere! |
aspicitō! |
aspicitor! |
| Sg. 3. Pers. |
|
|
aspicitō! |
aspicitor! |
| Pl. 2. Pers. |
aspicite! |
aspiciminī! |
aspicitōte! |
|
| Pl. 3. Pers. |
|
|
aspiciuntō! |
aspiciuntor! |
|
Indikativ und Konjunktiv
| Präsens |
|
Aktiv |
Passiv |
| Person |
Indikativ |
Konjunktiv |
Indikativ |
Konjunktiv |
| Sg. 1. Pers. |
aspiciō |
aspiciam |
aspicior |
aspiciar |
| Sg. 2. Pers. |
aspicis |
aspiciās |
aspiceris |
aspiciāris |
| Sg. 3. Pers. |
aspicit |
aspiciat |
aspicitur |
aspiciātur |
| Pl. 1. Pers. |
aspicimus |
aspiciāmus |
aspicimur |
aspiciāmur |
| Pl. 2. Pers. |
aspicitis |
aspiciātis |
aspiciminī |
aspiciāminī |
| Pl. 3. Pers. |
aspiciunt |
aspiciant |
aspiciuntur |
aspiciantur |
| Text |
| Imperfekt |
|
Aktiv |
Passiv |
| Person |
Indikativ |
Konjunktiv |
Indikativ |
Konjunktiv |
| Sg. 1. Pers. |
aspiciēbam |
aspicerem |
aspiciēbar |
aspicerer |
| Sg. 2. Pers. |
aspiciēbās |
aspicerēs |
aspiciēbāris |
aspicerēris |
| Sg. 3. Pers. |
aspiciēbat |
aspiceret |
aspiciēbātur |
aspicerētur |
| Pl. 1. Pers. |
aspiciēbāmus |
aspicerēmus |
aspiciēbāmur |
aspicerēmur |
| Pl. 2. Pers. |
aspiciēbātis |
aspicerētis |
aspiciēbāminī |
aspicerēminī |
| Pl. 3. Pers. |
aspiciēbant |
aspicerent |
aspiciēbantur |
aspicerentur |
| Text |
| Futur I |
|
Aktiv |
Passiv |
| Person |
Indikativ |
Konjunktiv |
Indikativ |
Konjunktiv |
| Sg. 1. Pers. |
aspiciam |
|
aspiciar |
|
| Sg. 2. Pers. |
aspiciēs |
aspiciēris |
| Sg. 3. Pers. |
aspiciet |
aspiciētur |
| Pl. 1. Pers. |
aspiciēmus |
aspiciēmur |
| Pl. 2. Pers. |
aspiciētis |
aspiciēminī |
| Pl. 3. Pers. |
aspicient |
aspicientur |
| Text |
| Perfekt |
|
Aktiv |
Passiv |
| Person |
Indikativ |
Konjunktiv |
Indikativ |
Konjunktiv |
| Sg. 1. Pers. |
aspexī |
aspexerim |
aspectus, -a, -um sum |
aspectus, -a, -um sim |
| Sg. 2. Pers. |
aspexistī |
aspexeris |
aspectus, -a, -um es |
aspectus, -a, -um sīs |
| Sg. 3. Pers. |
aspexit |
aspexerit |
aspectus, -a, -um est |
aspectus, -a, -um sit |
| Pl. 1. Pers. |
aspeximus |
aspexerimus |
aspectī, -ae, -a sumus |
aspectī, -ae, -a sīmus |
| Pl. 2. Pers. |
aspexistis |
aspexeritis |
aspectī, -ae, -a estis |
aspectī, -ae, -a sītis |
| Pl. 3. Pers. |
aspexērunt |
aspexerint |
aspectī, -ae, -a sunt |
aspectī, -ae, -a sint |
| Text |
| Plusquamperfekt |
|
Aktiv |
Passiv |
| Person |
Indikativ |
Konjunktiv |
Indikativ |
Konjunktiv |
| Sg. 1. Pers. |
aspexeram |
aspexissem |
aspectus, -a, -um eram |
aspectus, -a, -um essem |
| Sg. 2. Pers. |
aspexerās |
aspexissēs |
aspectus, -a, -um erās |
aspectus, -a, -um essēs |
| Sg. 3. Pers. |
aspexerat |
aspexisset |
aspectus, -a, -um erat |
aspectus, -a, -um esset |
| Pl. 1. Pers. |
aspexerāmus |
aspexissēmus |
aspectī, -ae, -a erāmus |
aspectī, -ae, -a essēmus |
| Pl. 2. Pers. |
aspexerātis |
aspexissētis |
aspectī, -ae, -a erātis |
aspectī, -ae, -a essētis |
| Pl. 3. Pers. |
aspexerant |
aspexissent |
aspectī, -ae, -a erant |
aspectī, -ae, -a essent |
| Text |
| Futur II |
|
Aktiv |
Passiv |
| Person |
Indikativ |
Konjunktiv |
Indikativ |
Konjunktiv |
| Sg. 1. Pers. |
aspexerō |
|
aspectus, -a, -um erō |
|
| Sg. 2. Pers. |
aspexeris |
aspectus, -a, -um eris |
| Sg. 3. Pers. |
aspexerit |
aspectus, -a, -um erit |
| Pl. 1. Pers. |
aspexerimus |
aspectī, -ae, -a erimus |
| Pl. 2. Pers. |
aspexeritis |
aspectī, -ae, -a eritis |
| Pl. 3. Pers. |
aspexerint |
aspectī, -ae, -a erunt |