gignere (Konjugation) (Latein)
- zurück zu gignere
| Infinitive |
|
Infinitiv Präsens |
Infinitiv Perfekt |
Infinitiv Futur |
| Aktiv |
gignere |
genuisse |
genitūrum, -am, -um esse |
| Passiv |
gignī |
genitum, -am, -um esse |
genitum īrī |
| Partizipien |
|
Präsens Aktiv |
Perfekt Passiv |
Futur Aktiv |
| gignēns |
genitus, -a, -um |
genitūrus, -a, -um |
| Gerundium, Gerundivum, Supina |
| Gerundium |
Gerundivum |
Supinum I |
Supinum II |
| gignendī |
gignendus, -a, -um |
genitum |
genitū |
|
Imperativ
| Person |
Präsens |
Futur |
| Aktiv |
Passiv |
Aktiv |
Passiv |
| Sg. 2. Pers. |
gigne! |
gignere! |
gignitō! |
gignitor! |
| Sg. 3. Pers. |
|
|
gignitō! |
gignitor! |
| Pl. 2. Pers. |
gignite! |
gigniminī! |
gignitōte! |
|
| Pl. 3. Pers. |
|
|
gignuntō! |
gignuntor! |
|
Indikativ und Konjunktiv
| Präsens |
|
Aktiv |
Passiv |
| Person |
Indikativ |
Konjunktiv |
Indikativ |
Konjunktiv |
| Sg. 1. Pers. |
gignō |
gignam |
gignor |
gignar |
| Sg. 2. Pers. |
gignis |
gignās |
gigneris |
gignāris |
| Sg. 3. Pers. |
gignit |
gignat |
gignitur |
gignātur |
| Pl. 1. Pers. |
gignimus |
gignāmus |
gignimur |
gignāmur |
| Pl. 2. Pers. |
gignitis |
gignātis |
gigniminī |
gignāmini |
| Pl. 3. Pers. |
gignunt |
gignant |
gignuntur |
gignantur |
| Text |
| Imperfekt |
|
Aktiv |
Passiv |
| Person |
Indikativ |
Konjunktiv |
Indikativ |
Konjunktiv |
| Sg. 1. Pers. |
gignēbam |
gignerem |
gignēbar |
gignerer |
| Sg. 2. Pers. |
gignēbās |
gignerēs |
gignēbāris |
gignerēris |
| Sg. 3. Pers. |
gignēbat |
gigneret |
gignēbātur |
gignerētur |
| Pl. 1. Pers. |
gignēbāmus |
gignerēmus |
gignēbāmur |
gignerēmur |
| Pl. 2. Pers. |
gignēbātis |
gignerētis |
gignēbāminī |
gignerēminī |
| Pl. 3. Pers. |
gignēbant |
gignerent |
gignēbantur |
gignerentur |
| Text |
| Futur I |
|
Aktiv |
Passiv |
| Person |
Indikativ |
Konjunktiv |
Indikativ |
Konjunktiv |
| Sg. 1. Pers. |
gignam |
|
gignar |
|
| Sg. 2. Pers. |
gignēs |
gignēris |
| Sg. 3. Pers. |
gignet |
gignētur |
| Pl. 1. Pers. |
gignēmus |
gignēmur |
| Pl. 2. Pers. |
gignētis |
gignēminī |
| Pl. 3. Pers. |
gignent |
gignentur |
| Text |
| Perfekt |
|
Aktiv |
Passiv |
| Person |
Indikativ |
Konjunktiv |
Indikativ |
Konjunktiv |
| Sg. 1. Pers. |
genuī |
genuerim |
genitus, -a, -um sum |
genitus, -a, -um sim |
| Sg. 2. Pers. |
genuistī |
genueris |
genitus, -a, -um es |
genitus, -a, -um sīs |
| Sg. 3. Pers. |
genuit |
genuerit |
genitus, -a, -um est |
genitus, -a, -um sit |
| Pl. 1. Pers. |
genuimus |
genuerimus |
genitī, -ae, -a sumus |
genitī, -ae, -a sīmus |
| Pl. 2. Pers. |
genuistis |
genueritis |
genitī, -ae, -a estis |
genitī, -ae, -a sītis |
| Pl. 3. Pers. |
genuērunt |
genuerint |
genitī, -ae, -a sunt |
genitī, -ae, -a sint |
| Text |
| Plusquamperfekt |
|
Aktiv |
Passiv |
| Person |
Indikativ |
Konjunktiv |
Indikativ |
Konjunktiv |
| Sg. 1. Pers. |
genueram |
genuissem |
genitus, -a, -um eram |
genitus, -a, -um essem |
| Sg. 2. Pers. |
genuerās |
genuissēs |
genitus, -a, -um erās |
genitus, -a, -um essēs |
| Sg. 3. Pers. |
genuerat |
genuisset |
genitus, -a, -um erat |
genitus, -a, -um esset |
| Pl. 1. Pers. |
genuerāmus |
genuissēmus |
genitī, -ae, -a erāmus |
genitī, -ae, -a essēmus |
| Pl. 2. Pers. |
genuerātis |
genuissētis |
genitī, -ae, -a erātis |
genitī, -ae, -a essētis |
| Pl. 3. Pers. |
genuerant |
genuissent |
genitī, -ae, -a erant |
genitī, -ae, -a essent |
| Text |
| Futur II |
|
Aktiv |
Passiv |
| Person |
Indikativ |
Konjunktiv |
Indikativ |
Konjunktiv |
| Sg. 1. Pers. |
genuerō |
|
genitus, -a, -um erō |
|
| Sg. 2. Pers. |
genueris |
genitus, -a, -um eris |
| Sg. 3. Pers. |
genuerit |
genitus, -a, -um erit |
| Pl. 1. Pers. |
genuerimus |
genitī, -ae, -a erimus |
| Pl. 2. Pers. |
genueritis |
genitī, -ae, -a eritis |
| Pl. 3. Pers. |
genuerint |
genitī, -ae, -a erunt |