mittere (Konjugation) (Latein)
- zurück zu mittere
| Infinitive |
|
Infinitiv Präsens |
Infinitiv Perfekt |
Infinitiv Futur |
| Aktiv |
mittere |
mīsisse |
missūrum, -am, -um esse |
| Passiv |
mittī |
missum, -am, -um esse |
missum īrī |
| Partizipien |
|
Präsens Aktiv |
Perfekt Passiv |
Futur Aktiv |
| mittēns |
missus, -a, -um |
missūrus, -a, -um |
| Gerundium, Gerundivum, Supina |
| Gerundium |
Gerundivum |
Supinum I |
Supinum II |
| mittendī |
mittendus, -a, -um |
missum |
missū |
|
Imperativ
| Person |
Präsens |
Futur |
| Aktiv |
Passiv |
Aktiv |
Passiv |
| Sg. 2. Pers. |
mitte! |
mittere! |
mittitō! |
mittitor! |
| Sg. 3. Pers. |
|
|
mittitō! |
mittitor! |
| Pl. 2. Pers. |
mittite! |
mittiminī! |
mittitōte! |
|
| Pl. 3. Pers. |
|
|
mittuntō! |
mittuntor! |
|
Indikativ und Konjunktiv
| Präsens |
|
Aktiv |
Passiv |
| Person |
Indikativ |
Konjunktiv |
Indikativ |
Konjunktiv |
| Sg. 1. Pers. |
mittō |
mittam |
mittor |
mittar |
| Sg. 2. Pers. |
mittis |
mittās |
mitteris |
mittāris |
| Sg. 3. Pers. |
mittit |
mittat |
mittitur |
mittātur |
| Pl. 1. Pers. |
mittimus |
mittāmus |
mittimur |
mittāmur |
| Pl. 2. Pers. |
mittitis |
mittātis |
mittiminī |
mittāmini |
| Pl. 3. Pers. |
mittunt |
mittant |
mittuntur |
mittantur |
| Text |
| Imperfekt |
|
Aktiv |
Passiv |
| Person |
Indikativ |
Konjunktiv |
Indikativ |
Konjunktiv |
| Sg. 1. Pers. |
mittēbam |
mitterem |
mittēbar |
mitterer |
| Sg. 2. Pers. |
mittēbās |
mitterēs |
mittēbāris |
mitterēris |
| Sg. 3. Pers. |
mittēbat |
mitteret |
mittēbātur |
mitterētur |
| Pl. 1. Pers. |
mittēbāmus |
mitterēmus |
mittēbāmur |
mitterēmur |
| Pl. 2. Pers. |
mittēbātis |
mitterētis |
mittēbāminī |
mitterēminī |
| Pl. 3. Pers. |
mittēbant |
mitterent |
mittēbantur |
mitterentur |
| Text |
| Futur I |
|
Aktiv |
Passiv |
| Person |
Indikativ |
Konjunktiv |
Indikativ |
Konjunktiv |
| Sg. 1. Pers. |
mittam |
|
mittar |
|
| Sg. 2. Pers. |
mittēs |
mittēris |
| Sg. 3. Pers. |
mittet |
mittētur |
| Pl. 1. Pers. |
mittēmus |
mittēmur |
| Pl. 2. Pers. |
mittētis |
mittēminī |
| Pl. 3. Pers. |
mittent |
mittentur |
| Text |
| Perfekt |
|
Aktiv |
Passiv |
| Person |
Indikativ |
Konjunktiv |
Indikativ |
Konjunktiv |
| Sg. 1. Pers. |
mīsī |
mīserim |
missus, -a, -um sum |
missus, -a, -um sim |
| Sg. 2. Pers. |
mīsistī |
mīseris |
missus, -a, -um es |
missus, -a, -um sīs |
| Sg. 3. Pers. |
mīsit |
mīserit |
missus, -a, -um est |
missus, -a, -um sit |
| Pl. 1. Pers. |
mīsimus |
mīserimus |
missī, -ae, -a sumus |
missī, -ae, -a sīmus |
| Pl. 2. Pers. |
mīsistis |
mīseritis |
missī, -ae, -a estis |
missī, -ae, -a sītis |
| Pl. 3. Pers. |
mīsērunt |
mīserint |
missī, -ae, -a sunt |
missī, -ae, -a sint |
| Text |
| Plusquamperfekt |
|
Aktiv |
Passiv |
| Person |
Indikativ |
Konjunktiv |
Indikativ |
Konjunktiv |
| Sg. 1. Pers. |
mīseram |
mīsissem |
missus, -a, -um eram |
missus, -a, -um essem |
| Sg. 2. Pers. |
mīserās |
mīsissēs |
missus, -a, -um erās |
missus, -a, -um essēs |
| Sg. 3. Pers. |
mīserat |
mīsisset |
missus, -a, -um erat |
missus, -a, -um esset |
| Pl. 1. Pers. |
mīserāmus |
mīsissēmus |
missī, -ae, -a erāmus |
missī, -ae, -a essēmus |
| Pl. 2. Pers. |
mīserātis |
mīsissētis |
missī, -ae, -a erātis |
missī, -ae, -a essētis |
| Pl. 3. Pers. |
mīserant |
mīsissent |
missī, -ae, -a erant |
missī, -ae, -a essent |
| Text |
| Futur II |
|
Aktiv |
Passiv |
| Person |
Indikativ |
Konjunktiv |
Indikativ |
Konjunktiv |
| Sg. 1. Pers. |
mīserō |
|
missus, -a, -um erō |
|
| Sg. 2. Pers. |
mīseris |
missus, -a, -um eris |
| Sg. 3. Pers. |
mīserit |
missus, -a, -um erit |
| Pl. 1. Pers. |
mīserimus |
missī, -ae, -a erimus |
| Pl. 2. Pers. |
mīseritis |
missī, -ae, -a eritis |
| Pl. 3. Pers. |
mīserint |
missī, -ae, -a erunt |