monere (Konjugation) (Latein)
- zurück zu monere
| Infinitive |
|
Infinitiv Präsens |
Infinitiv Perfekt |
Infinitiv Futur |
| Aktiv |
monēre |
monuisse |
monitūrum, -am, -um esse |
| Passiv |
monērī |
monitum, -am, -um esse |
monitum īrī |
| Partizipien |
|
Präsens Aktiv |
Perfekt Passiv |
Futur Aktiv |
| monēns |
monitus, -a, -um |
monitūrus, -a, -um |
| Gerundium, Gerundivum, Supina |
| Gerundium |
Gerundivum |
Supinum I |
Supinum II |
| monendī |
monendus, -a, -um |
monitum |
monitū |
|
Imperativ
| Person |
Präsens |
Futur |
| Aktiv |
Passiv |
Aktiv |
Passiv |
| Sg. 2. Pers. |
monē! |
monēre! |
monētō! |
monētor! |
| Sg. 3. Pers. |
|
|
monētō! |
monētor! |
| Pl. 2. Pers. |
monēte! |
monēminī! |
monētōte! |
|
| Pl. 3. Pers. |
|
|
monentō! |
monentor! |
|
Indikativ und Konjunktiv
| Präsens |
|
Aktiv |
Passiv |
| Person |
Indikativ |
Konjunktiv |
Indikativ |
Konjunktiv |
| Sg. 1. Pers. |
moneō |
moneam |
moneor |
monear |
| Sg. 2. Pers. |
monēs |
moneās |
monēris |
moneāris |
| Sg. 3. Pers. |
monet |
moneat |
monētur |
moneātur |
| Pl. 1. Pers. |
monēmus |
moneāmus |
monēmur |
moneāmur |
| Pl. 2. Pers. |
monētis |
moneātis |
monēmini |
moneāminī |
| Pl. 3. Pers. |
monent |
moneant |
monentur |
moneantur |
| Text |
| Imperfekt |
|
Aktiv |
Passiv |
| Person |
Indikativ |
Konjunktiv |
Indikativ |
Konjunktiv |
| Sg. 1. Pers. |
monēbam |
monērem |
monēbar |
monērer |
| Sg. 2. Pers. |
monēbās |
monērēs |
monēbāris |
monērēris |
| Sg. 3. Pers. |
monēbat |
monēret |
monēbātur |
monērētur |
| Pl. 1. Pers. |
monēbāmus |
monērēmus |
monēbāmur |
monērēmur |
| Pl. 2. Pers. |
monēbātis |
monērētis |
monēbāminī |
monērēminī |
| Pl. 3. Pers. |
monēbant |
monērent |
monēbantur |
monērentur |
| Text |
| Futur I |
|
Aktiv |
Passiv |
| Person |
Indikativ |
Konjunktiv |
Indikativ |
Konjunktiv |
| Sg. 1. Pers. |
monēbō |
|
monēbor |
|
| Sg. 2. Pers. |
monēbis |
monēberis |
| Sg. 3. Pers. |
monēbit |
monēbitur |
| Pl. 1. Pers. |
monēbimus |
monēbimur |
| Pl. 2. Pers. |
monēbitis |
monēbiminī |
| Pl. 3. Pers. |
monēbunt |
monēbuntur |
| Text |
| Perfekt |
|
Aktiv |
Passiv |
| Person |
Indikativ |
Konjunktiv |
Indikativ |
Konjunktiv |
| Sg. 1. Pers. |
monuī |
monuerim |
monitus, -a, -um sum |
monitus, -a, -um sim |
| Sg. 2. Pers. |
monuistī |
monueris |
monitus, -a, -um es |
monitus, -a, -um sīs |
| Sg. 3. Pers. |
monuit |
monuerit |
monitus, -a, -um est |
monitus, -a, -um sit |
| Pl. 1. Pers. |
monuimus |
monuerimus |
monitī, -ae, -a sumus |
monitī, -ae, -a sīmus |
| Pl. 2. Pers. |
monuistis |
monueritis |
monitī, -ae, -a estis |
monitī, -ae, -a sītis |
| Pl. 3. Pers. |
monuērunt |
monuerint |
monitī, -ae, -a sunt |
monitī, -ae, -a sint |
| Text |
| Plusquamperfekt |
|
Aktiv |
Passiv |
| Person |
Indikativ |
Konjunktiv |
Indikativ |
Konjunktiv |
| Sg. 1. Pers. |
monueram |
monuissem |
monitus, -a, -um eram |
monitus, -a, -um essem |
| Sg. 2. Pers. |
monuerās |
monuissēs |
monitus, -a, -um erās |
monitus, -a, -um essēs |
| Sg. 3. Pers. |
monuerat |
monuisset |
monitus, -a, -um erat |
monitus, -a, -um esset |
| Pl. 1. Pers. |
monuerāmus |
monuissēmus |
monitī, -ae, -a erāmus |
monitī, -ae, -a essēmus |
| Pl. 2. Pers. |
monuerātis |
monuissētis |
monitī, -ae, -a erātis |
monitī, -ae, -a essētis |
| Pl. 3. Pers. |
monuerant |
monuissent |
monitī, -ae, -a erant |
monitī, -ae, -a essent |
| Text |
| Futur II |
|
Aktiv |
Passiv |
| Person |
Indikativ |
Konjunktiv |
Indikativ |
Konjunktiv |
| Sg. 1. Pers. |
monuerō |
|
monitus, -a, -um erō |
|
| Sg. 2. Pers. |
monueris |
monitus, -a, -um eris |
| Sg. 3. Pers. |
monuerit |
monitus, -a, -um erit |
| Pl. 1. Pers. |
monuerimus |
monitī, -ae, -a erimus |
| Pl. 2. Pers. |
monueritis |
monitī, -ae, -a eritis |
| Pl. 3. Pers. |
monuerint |
monitī, -ae, -a erunt |