bibator

bibator (Latein)

Substantiv, m

Kasus Singular Plural
Nominativ bibator bibatōrēs
Genitiv bibatōris bibatōrum
Dativ bibatōrī bibatōribus
Akkusativ bibatōrem bibatōrēs
Vokativ bibator bibatōrēs
Ablativ bibatōre bibatōribus

Worttrennung:

bi·ba·tor, Genitiv: bi·ba·to·ris

Bedeutungen:

[1] mittellateinisch: Trinker

Beispiele:

[1]

Übersetzungen

Referenzen und weiterführende Informationen:
[1] Edwin Habel, Friedrich Gröbel: Mittellateinisches Glossar. Unveränderter Nachdruck der 2. Auflage. Schöningh, Paderborn 1959, ISBN 3-506-73600-0, DNB 451748891, Spalte 36, Eintrag „bibator“