knacka
knacka (Schwedisch)
Verb
| Wortform | Passiv | |
|---|---|---|
| Präsens | knackar | knackas |
| Präteritum | knackade | knackades |
| Supinum | knackat | knackats |
| Partizip Präsens | knackande knackandes |
— |
| Partizip Perfekt | knackad | — |
| Konjunktiv | skulle knacka | skulle knackas |
| Imperativ | knacka! | — |
| Hilfsverb | ha | — |
Worttrennung:
- knacka, Präteritum: knacka·de, Supinum: knackat
Aussprache:
- IPA: [`knakːa], Präteritum: [`knakːadə], Supinum: [`knakːat]
- Hörbeispiele: knacka (Info)
Bedeutungen:
- [1] ein Geräusch machen, indem mit der Hand oder einem Gegenstand auf eine Oberfläche gehauen wird; klopfen
Beispiele:
- [1] Knacka på fönstret så hör de oss.
- Klopf ans Fenster, dann hören sie uns.
Übersetzungen
[*] Übersetzungen umgeleitet
|
Für [1] siehe Übersetzungen zu klopfen |
Referenzen und weiterführende Informationen:
- [1] Svenska Akademiens Ordbok „knacka“
- [1] Svenska Akademien (Herausgeber): Svenska Akademiens ordlista över svenska språket. (SAOL). 13. Auflage. Norstedts Akademiska Förlag, Stockholm 2006, ISBN 91-7227-419-0, Stichwort »knacka«, Seite 441
Ähnliche Wörter:
- knäcka