knuffa
knuffa (Schwedisch)
Verb
| Wortform | Passiv | |
|---|---|---|
| Präsens | knuffar | knuffas |
| Präteritum | knuffade | knuffades |
| Supinum | knuffat | knuffats |
| Partizip Präsens | knuffande knuffandes |
— |
| Partizip Perfekt | knuffad | — |
| Konjunktiv | skulle knuffa | skulle knuffas |
| Imperativ | knuffa! | — |
| Hilfsverb | ha | — |
Worttrennung:
- knuf·fa, Präteritum: knuf·fa·de, Supinum: knuf·fat
Aussprache:
- IPA: […]
- Hörbeispiele: —
Bedeutungen:
Synonyme:
- [1] stöta
Beispiele:
- [1] Jag har definitivt inte slagit honom, kanske jag knuffade lite.
- Ich habe ihn ganz sicher nicht geschlagen, vielleicht ein wenig geschubst.
Übersetzungen
Referenzen und weiterführende Informationen:
- [1] Svenska Akademien (Herausgeber): Svenska Akademiens ordlista över svenska språket. (SAOL). 13. Auflage. Norstedts Akademiska Förlag, Stockholm 2006, ISBN 91-7227-419-0, Stichwort »knuffa«, Seite 444
- [1] Svenska Akademiens Ordbok „knuffa“
- [1] Lexin „knuffa“
- [1] dict.cc Schwedisch-Deutsch, Stichwort: „knuffa“