augere (Konjugation) (Latein)
- zurück zu augere
| Infinitive |
|
Infinitiv Präsens |
Infinitiv Perfekt |
Infinitiv Futur |
| Aktiv |
augēre |
auxisse |
auctūrum, -am, -um esse |
| Passiv |
augērī |
auctum, -am, -um esse |
auctum īrī |
| Partizipien |
|
Präsens Aktiv |
Perfekt Passiv |
Futur Aktiv |
| augēns |
auctus, -a, -um |
auctūrus, -a, -um |
| Gerundium, Gerundivum, Supina |
| Gerundium |
Gerundivum |
Supinum I |
Supinum II |
| augendī |
augendus, -a, -um |
auctum |
auctū |
|
Imperativ
| Person |
Präsens |
Futur |
| Aktiv |
Passiv |
Aktiv |
Passiv |
| Sg. 2. Pers. |
augē! |
augēre! |
augētō! |
augētor! |
| Sg. 3. Pers. |
|
|
augētō! |
augētor! |
| Pl. 2. Pers. |
augēte! |
augēminī! |
augētōte! |
|
| Pl. 3. Pers. |
|
|
augentō! |
augentor! |
|
Indikativ und Konjunktiv
| Präsens |
|
Aktiv |
Passiv |
| Person |
Indikativ |
Konjunktiv |
Indikativ |
Konjunktiv |
| Sg. 1. Pers. |
augeō |
augeam |
augeor |
augear |
| Sg. 2. Pers. |
augēs |
augeās |
augēris |
augeāris |
| Sg. 3. Pers. |
auget |
augeat |
augētur |
augeātur |
| Pl. 1. Pers. |
augēmus |
augeāmus |
augēmur |
augeāmur |
| Pl. 2. Pers. |
augētis |
augeātis |
augēmini |
augeāminī |
| Pl. 3. Pers. |
augent |
augeant |
augentur |
augeantur |
| Text |
| Imperfekt |
|
Aktiv |
Passiv |
| Person |
Indikativ |
Konjunktiv |
Indikativ |
Konjunktiv |
| Sg. 1. Pers. |
augēbam |
augērem |
augēbar |
augērer |
| Sg. 2. Pers. |
augēbās |
augērēs |
augēbāris |
augērēris |
| Sg. 3. Pers. |
augēbat |
augēret |
augēbātur |
augērētur |
| Pl. 1. Pers. |
augēbāmus |
augērēmus |
augēbāmur |
augērēmur |
| Pl. 2. Pers. |
augēbātis |
augērētis |
augēbāminī |
augērēminī |
| Pl. 3. Pers. |
augēbant |
augērent |
augēbantur |
augērentur |
| Text |
| Futur I |
|
Aktiv |
Passiv |
| Person |
Indikativ |
Konjunktiv |
Indikativ |
Konjunktiv |
| Sg. 1. Pers. |
augēbō |
|
augēbor |
|
| Sg. 2. Pers. |
augēbis |
augēberis |
| Sg. 3. Pers. |
augēbit |
augēbitur |
| Pl. 1. Pers. |
augēbimus |
augēbimur |
| Pl. 2. Pers. |
augēbitis |
augēbiminī |
| Pl. 3. Pers. |
augēbunt |
augēbuntur |
| Text |
| Perfekt |
|
Aktiv |
Passiv |
| Person |
Indikativ |
Konjunktiv |
Indikativ |
Konjunktiv |
| Sg. 1. Pers. |
auxī |
auxerim |
auctus, -a, -um sum |
auctus, -a, -um sim |
| Sg. 2. Pers. |
auxistī |
auxeris |
auctus, -a, -um es |
auctus, -a, -um sīs |
| Sg. 3. Pers. |
auxit |
auxerit |
auctus, -a, -um est |
auctus, -a, -um sit |
| Pl. 1. Pers. |
auximus |
auxerimus |
auctī, -ae, -a sumus |
auctī, -ae, -a sīmus |
| Pl. 2. Pers. |
auxistis |
auxeritis |
auctī, -ae, -a estis |
auctī, -ae, -a sītis |
| Pl. 3. Pers. |
auxērunt |
auxerint |
auctī, -ae, -a sunt |
auctī, -ae, -a sint |
| Text |
| Plusquamperfekt |
|
Aktiv |
Passiv |
| Person |
Indikativ |
Konjunktiv |
Indikativ |
Konjunktiv |
| Sg. 1. Pers. |
auxeram |
auxissem |
auctus, -a, -um eram |
auctus, -a, -um essem |
| Sg. 2. Pers. |
auxerās |
auxissēs |
auctus, -a, -um erās |
auctus, -a, -um essēs |
| Sg. 3. Pers. |
auxerat |
auxisset |
auctus, -a, -um erat |
auctus, -a, -um esset |
| Pl. 1. Pers. |
auxerāmus |
auxissēmus |
auctī, -ae, -a erāmus |
auctī, -ae, -a essēmus |
| Pl. 2. Pers. |
auxerātis |
auxissētis |
auctī, -ae, -a erātis |
auctī, -ae, -a essētis |
| Pl. 3. Pers. |
auxerant |
auxissent |
auctī, -ae, -a erant |
auctī, -ae, -a essent |
| Text |
| Futur II |
|
Aktiv |
Passiv |
| Person |
Indikativ |
Konjunktiv |
Indikativ |
Konjunktiv |
| Sg. 1. Pers. |
auxerō |
|
auctus, -a, -um erō |
|
| Sg. 2. Pers. |
auxeris |
auctus, -a, -um eris |
| Sg. 3. Pers. |
auxerit |
auctus, -a, -um erit |
| Pl. 1. Pers. |
auxerimus |
auctī, -ae, -a erimus |
| Pl. 2. Pers. |
auxeritis |
auctī, -ae, -a eritis |
| Pl. 3. Pers. |
auxerint |
auctī, -ae, -a erunt |