calcare (Konjugation) (Latein)
- zurück zu calcare
| Infinitive |
|
Infinitiv Präsens |
Infinitiv Perfekt |
Infinitiv Futur |
| Aktiv |
calcāre |
calcavisse |
calcatūrum, -am, -um esse |
| Passiv |
calcārī |
calcatum, -am, -um esse |
calcatum īrī |
| Partizipien |
|
Präsens Aktiv |
Perfekt Passiv |
Futur Aktiv |
| calcāns |
calcatus, -a, -um |
calcatūrus, -a, -um |
| Gerundium, Gerundivum, Supina |
| Gerundium |
Gerundivum |
Supinum I |
Supinum II |
| calcandī |
calcandus, -a, -um |
calcatum |
calcatū |
|
Imperativ
| Person |
Präsens |
Futur |
| Aktiv |
Passiv |
Aktiv |
Passiv |
| Sg. 2. Pers. |
calcā! |
calcāre! |
calcātō! |
calcātor! |
| Sg. 3. Pers. |
|
|
calcātō! |
calcātor! |
| Pl. 2. Pers. |
calcāte! |
calcāminī! |
calcātōte! |
|
| Pl. 3. Pers. |
|
|
calcantō! |
calcantor! |
|
Indikativ und Konjunktiv
| Präsens |
|
Aktiv |
Passiv |
| Person |
Indikativ |
Konjunktiv |
Indikativ |
Konjunktiv |
| Sg. 1. Pers. |
calcō |
calcem |
calcor |
calcer |
| Sg. 2. Pers. |
calcās |
calcēs |
calcāris |
calcēris |
| Sg. 3. Pers. |
calcat |
calcet |
calcātur |
calcētur |
| Pl. 1. Pers. |
calcāmus |
calcēmus |
calcāmur |
calcēmur |
| Pl. 2. Pers. |
calcātis |
calcētis |
calcāminī |
calcēminī |
| Pl. 3. Pers. |
calcant |
calcent |
calcantur |
calcentur |
| Text |
| Imperfekt |
|
Aktiv |
Passiv |
| Person |
Indikativ |
Konjunktiv |
Indikativ |
Konjunktiv |
| Sg. 1. Pers. |
calcābam |
calcārem |
calcābar |
calcārer |
| Sg. 2. Pers. |
calcābās |
calcārēs |
calcābāris |
calcārēris |
| Sg. 3. Pers. |
calcābat |
calcāret |
calcābātur |
calcārētur |
| Pl. 1. Pers. |
calcābāmus |
calcārēmus |
calcābāmur |
calcārēmur |
| Pl. 2. Pers. |
calcābātis |
calcārētis |
calcābāminī |
calcārēminī |
| Pl. 3. Pers. |
calcābant |
calcārent |
calcābantur |
calcārentur |
| Text |
| Futur I |
|
Aktiv |
Passiv |
| Person |
Indikativ |
Konjunktiv |
Indikativ |
Konjunktiv |
| Sg. 1. Pers. |
calcābō |
|
calcābor |
|
| Sg. 2. Pers. |
calcābis |
calcāberis |
| Sg. 3. Pers. |
calcābit |
calcābitur |
| Pl. 1. Pers. |
calcābimus |
calcābimur |
| Pl. 2. Pers. |
calcābitis |
calcābiminī |
| Pl. 3. Pers. |
calcābunt |
calcābuntur |
| Text |
| Perfekt |
|
Aktiv |
Passiv |
| Person |
Indikativ |
Konjunktiv |
Indikativ |
Konjunktiv |
| Sg. 1. Pers. |
calcavī |
calcaverim |
calcatus, -a, -um sum |
calcatus, -a, -um sim |
| Sg. 2. Pers. |
calcavistī |
calcaveris |
calcatus, -a, -um es |
calcatus, -a, -um sīs |
| Sg. 3. Pers. |
calcavit |
calcaverit |
calcatus, -a, -um est |
calcatus, -a, -um sit |
| Pl. 1. Pers. |
calcavimus |
calcaverimus |
calcatī, -ae, -a sumus |
calcatī, -ae, -a sīmus |
| Pl. 2. Pers. |
calcavistis |
calcaveritis |
calcatī, -ae, -a estis |
calcatī, -ae, -a sītis |
| Pl. 3. Pers. |
calcavērunt |
calcaverint |
calcatī, -ae, -a sunt |
calcatī, -ae, -a sint |
| Text |
| Plusquamperfekt |
|
Aktiv |
Passiv |
| Person |
Indikativ |
Konjunktiv |
Indikativ |
Konjunktiv |
| Sg. 1. Pers. |
calcaveram |
calcavissem |
calcatus, -a, -um eram |
calcatus, -a, -um essem |
| Sg. 2. Pers. |
calcaverās |
calcavissēs |
calcatus, -a, -um erās |
calcatus, -a, -um essēs |
| Sg. 3. Pers. |
calcaverat |
calcavisset |
calcatus, -a, -um erat |
calcatus, -a, -um esset |
| Pl. 1. Pers. |
calcaverāmus |
calcavissēmus |
calcatī, -ae, -a erāmus |
calcatī, -ae, -a essēmus |
| Pl. 2. Pers. |
calcaverātis |
calcavissētis |
calcatī, -ae, -a erātis |
calcatī, -ae, -a essētis |
| Pl. 3. Pers. |
calcaverant |
calcavissent |
calcatī, -ae, -a erant |
calcatī, -ae, -a essent |
| Text |
| Futur II |
|
Aktiv |
Passiv |
| Person |
Indikativ |
Konjunktiv |
Indikativ |
Konjunktiv |
| Sg. 1. Pers. |
calcaverō |
|
calcatus, -a, -um erō |
|
| Sg. 2. Pers. |
calcaveris |
calcatus, -a, -um eris |
| Sg. 3. Pers. |
calcaverit |
calcatus, -a, -um erit |
| Pl. 1. Pers. |
calcaverimus |
calcatī, -ae, -a erimus |
| Pl. 2. Pers. |
calcaveritis |
calcatī, -ae, -a eritis |
| Pl. 3. Pers. |
calcaverint |
calcatī, -ae, -a erunt |